Jag kanske ska börja med att säga att jag inte är emot friskolor per se. Men något jag verkligen är emot är 1. positivt tänkande, 2. tron att alla är ledare. I den här artikeln kan man läsa om det mest skrämmande med dagens skola, när barnen ska fogas in i en mall för att passa in i arbetslinjen. För det första, det är en rätt farlig inställning att säga att du väljer dina känslor. Är det responsen du ger till den som är mobbad, att du väljer att bli ledsen? Det hela doftar coacher och New Public Mangement lång väg. Jag tror det är farligt att lära ut positivt tänkade, det är på så sätt vi skapar curlade barn. Lär istället ut sund skepsis, förvänta dig inte att någon gör något gratis, ha inte för höga förhoppningar och om något verkar för bra för att vara sant så är det det också. Positivt tänkande är bara en tankefälla som skapar frustrationer och besvikelse men framförallt är det ett konflikträtt sätt att hantera saker. Positivt tänkande leder till att konflikter sopas under mattan och försvinner under en glättig yta.
Det som är ännu hemskare är det här med ledarskapet. Ledare, precis som entreprenör eller artist, är något du är född till. Det är en egenskap som du inte kan lära dig, du kan öva dig på att bli bättre och förfina dina kunskaper. Men finns de inte där från början så kommer de inte uppstå av sig själva. Vi behöver inte fler dåliga ledare eller entreprenörer, eller dåliga artister för den delen, vi behöver bra ledare, entreprenörer och artister. Vi kan inte säga till barn att de kan bli vad som helst, vi måste ge dem förståelsen av att alla har olika förutsättningar och att all kompetens är viktig. Har du talang för något kan du komma hur långt som helst bara du har viljan, men har du inte det kommer du bli en illa omtyckt mellanchef, en entreprenör med idel konkurser bakom dig eller en artist som endast får uppträda på invigningar av köpcentrum och på finlandsfärjor. Vi behöver se alla människors unika kompetens, inte föra in dem i en fålla utifrån ett linjetänkande likt arbetslinjen.
